Idag hade jag bokat in en träff med min handledare på min vfu-skola. Mest för min egen skulle då jag slipper vimsa runt som en höna på måndag. Det känns nästan helt overkligt att jag äntligen ska få tillbringa tid ute i verkligheten. Fick en liten inblick på sisådär tio minuter om hur mina tre kommande veckor kommer att se ut.
Älskar vad som händer i ett klassrum så fort dagsschemat bjuder på förändring. Tissel och tassel uppstår så fort man sätter sin fot över tröskeln och när man hör 12:åriga killar busvissla på en så börjar man fundera. Förhoppningsvis är de bara nervösa. De har ju ingen aning om vem jag är eller, framförallt, hur jag är.
Fick i alla fall förklarat för mig att de hade behövt lotta fram vilka elever som skulle gå och möta mig vid expeditionen. Tydligen hade alla händer flugit upp i luften så fort frågan yttrats. Man kan ju inte annat än att känna sig otroligt välkomnad. Förhoppningsvis var elevernas motiv att det ville välkomna mig och inte att de fick en anledning att smita iväg från matten. Jag väljer att tro det.
Efter att ha varit på plats i cirka en timma så känner jag att jag har hamnat helt rätt. Barnen verkar vara fulla av energi, nyfikenhet och de är goa och glada. Och de lärare jag hälsat på har tagit emot mig med öppna armar.
Detta kommer att bli bra! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar